Dokumentärer

 

 

Pappa - en mästare

I min värld har min far alltid spelat badminton. Det började på ett regemente på Gotland, i en svinkall hall. Och han har inte slutat än. Det är verkligen en seg gubbe..

 

Vår unika fritidsgård - Puma

Det här med ledarskapet… Har vi kommit någonstans med det? Nja, det är nog si och så med det. I alla fall om vi lyssnar till internationellt ledande kommunikationsforskare, såsom Richard Varey:

«Det behövs en förskjutning från kontroll till förtroendeskap – det kräver en inställningsförändring från egenintresse till service; från patriarkat till partnerskap; från medgivande till samordning; från beroende till egenmakt; från inblandning till deltagande.»

Min första kontakt med en kommunikativ ledare, fick jag redan som trettonåring på fritidsgården Puma i Visby. Genom ett projekt finansierat av Socialstyrelsen, fick vi tonåringar möjlighet att möta vuxenvärlden (samt oss själva) på ett innerligt sätt. Men den avgörande faktorn till denna speciella fritidsgård var dess föreståndare, Owe Järlö. Under en helg, hösten 2013, träffades vi ett gäng gamla gårdsbesökare tillsammans med honom och mindes vår unika fritidsgård.

 

Tillit Almedalen

Jag har alltid haft ett speciellt förhållande till Almedalsveckan. Den säger så mycket om oss i Sverige; att vi är duktiga på att formulera oss och prata om vad vi vill uppnå. Men utanför den välputsade fasaden sker något annat. I verkligheten blomstrar inte vår nationella tillväxt - färre blir politiker i en tid av populistiska idéer. Hur ska vi förhålla oss till det? Vad är egentligen viktigast när vi möts där, varje år under första veckan i juli? Är det att få säga precis vad man vill? I min värld är det inte det.

Under 2016 och 2017 tog jag med mig filmkameran till Almedalen. Resultatet blev en lektion i samhällskunskap:

 

Tryffelsök på norra Gotland

Tryffelsvampen som växer ca 1 dm under marken, mognar sporadiskt under hösten. Och hur sjutton ska man veta när det är dags att gräva? Jo, med hund förstås.. De känner när den enskilda svampen är dags att plocka. Och det är ju tur, eftersom den börjar ruttna efter ca 2 veckor. Sedan då? Hur gör man ren den? Kika här.

 

Emma och hennes äppelsättare - in progress

Under 2013 följde jag konstnären Emma Karp Lundströms arbete kring den årliga Äppeltavlan i Kivik med min mikrofon. Därefter har jag lyckats filma hennes förberedelser vid några tillfällen. Ännu har jag inte lyckats komma loss under den sista veckan i september, för att fullfölja min idé. Men det kommer, det kommer... För det är något utöver det vanliga, hur hon lyckas skapa detta 100 kvadratmeters stora verk med hjälp av tio äppelsättare. Om du ännu inte har skådat detta vidunder, ta dig till Kiviks hamn - gärna långt före invigningen på lördagsförmiddagen - så får du bevittna hur ett kommunikativt ledarskap fungerar i praktiken. Dessutom öppet på en vacker, allmän plats. Det är svårslaget.

 

Hans liv som hund - in progress

Via facebook kom jag i kontakt med Reidar Jönsson, för några år sedan. Förmodligen för att vi har många gemensamma vänner där. Och när jag fick klart för mig att han också bodde i Skåne, kunde jag inte låta bli att fråga ifall han ville ses och prata lite film. Jodå, så vi sågs över en lunch på Hotell Svea i Simrishamn. På den vägen är det. Sedan dess har jag följt honom med min kamera, filmat många olika sammanhang som han befinner sig i medan han ännu är fullt aktiv som författare. För det är något visst med honom. Han har förhållit sig till sitt eget liv som fascinerar mig; han tog itu med sig själv väldigt tidigt i livet och gjorde det till sin försörjning. Visste ni att han har skrivit en triologi om det? Den första boken känner ni förmodligen till, "Mitt liv som hund". Men sedan kom även "En hund begraven" och "Hundens paradis". I dessa försöker han klura ut hur hans relationer format och påverkat honom, med sitt förflutna i backspegeln. Det är inte annat än att jag blir avundsjuk. Man vill ju förstå sig själv, inte fastna i vissa känslor och ändå leva livet fullt ut. Eller hur?

Här är en liten filmsnutt ihopklippt av mig, en liten hälsning från Reidar Jönsson till musikfestivalen "Bushwick Book Club" i Seattle. De valde 2017 att skapa musik utifrån hans bok och filmmanus "Mitt liv som hund". Och Reidar hade inte möjlighet att åka dit.

 

En bokmorska - in progress

Strax utanför Hässleholm i Skåne, i närheten av Öraholma, bor Leif B Frid i ett enkelt litet hus. Där lever han sin pensionärsdröm. Han är något så ovanligt som en bokmorska - en utbildad journalist som hjälper människor att nå sina drömmar till en billig kostnad, att skriva och ge ut böcker. Och till dags datum har han förlöst ca 60 stycken, inom många olika områden som konst, ekonomi, lyrik, skönlitteratur, djur, teknik, utbildning, mystik, hälsa, psykologi, musik, natur, arbete, sport.. Listan kan göras mycket längre. Leif är väldigt speciell i mina ögon. Med sin enorma stora kärlek till den lilla människans kamp att klara av livets motgångar, tar han emot sina skribenter vid sitt skrivbord, bjuder dem på lunch och njuter av att bistå andra med sin kunskap. Det måste jag bara dokumentera. Kan inte låta bli.

 

Back to Top